Måndag 4/8

Vaknade av regnet på måndagsmorgonen, packade ihop det blöta tältet och tog farväl av stugvärden Anders. Han tyckte att det kändes som att vi varit där i en vecka.

Vilodagen hade inte varit så bra för oss eftersom det kändes jobbigt att gå, och de 34 kilometer som återstod kändes oändliga. Plötsligt tappade vi bort stigen och började följa ett upptrampat spår efter jokken. Vi trodde först att det var en människostig, men när stigen ringlade sig ut på myren och det låg spillning längs med insåg att det var en älg som gått där, och att den nog kunde finnas i närheten. Vi fortsatte iallafall efter jokken för att vi tänkte att vi så smånignom skulle komma till båtlämningen som skulle leda oss tillbaka till leden.

Efter ett tag kom vi fram till en kåta där det fanns en saltsten till älg, och strax därefter fick vi syn på något som inte kunde vara annat än björnskit. Färsk björnskit. Då ville vi verkligen bara hem, eller åtminstone hitta leden. Efter att ha gått utanför leden i ett par kilometer, fått ta omvägar för att komma över djupa diken, fick vi iallafall syn på båtlämningen. Men för att komma till den var vi tvugna att ta oss över ännu ett dike, vattenfyllt med lerig botten. Och där gick det inte att ta några omvägar. Så vi snörade av oss kängorna kavlade upp byxorna till knäna och vadade över. Julia gick först, sjönk ner lite längre än till knäna men tog sig över någorlunda torr. Sen var det Amandas tur. Hon tvekade lite men hade inget annat val, utan vadade över, sögs fast, ramlade framlänges. Men som tur var landade hon på den leriga stranden istället för i vattnet. Julia kunde inte hålla sig för skratt, trots att det var en jävla situation vi hade hamnat i.

Plötsligt kände vi att vi kunde gå hela vägen till Nikkaluokta (12 km) istället för att stanna i den läbbiga björnskogen. Vi kokade upp lite linsgryta till middag för att orka fortsätta. Vi gick ett tag till och hade ingen om var i var och efter 10 timmars vandring (från start) orkade vi inte fortsätta utan slog läger på första bästa tältplats och dåsade i säng. Julia ringde mamma och lät som en bumbibjörn.