Fredag 1/8

Sov dåligt i natt. Det blåste kallt ute och vi låg och huttrade i våra sovsäckar. Det var svårt att få kläderna torra men Amanda lyckades snika in sina strumpor på tork i en av stugorna. Klockan 10.00 stod vi på startlinjen inför den fjärde etappen. Vi började med en uppförsbacke på cirkus två kilometer. Framme vid vadet blev det lite problem. Vi orkade inte ta av oss skorna, utan gick längre upp för att slippa bli blöta. Julia studsade smidigt som en bäver över jokken medan Amanda tvekade en aning innan hon krånglade sig över.

Eftersom vi redan kommit så högt upp på fjället ville Julia gå till krönet för att se utsikten; Reaiddaglaciären, Knivkammen och Pyramiden. Cirkus 50 meter i uppförsbacken från målet vände hon neråt eftersom att hon blev lite skraj av höjden och stenarna som kunde brista. Dessutom skulle Gudrun P (Julias mamma som har oroliga anlag) inte bli överförtjust om hon fick höra om dessa bravader. Så Julia tog sig ner igen och passade på att spela in sin egen version av Coldplays Violet Hill. Amanda väntade längre ner, utmattad efter att ha burit två ryggsäckar, ramlat och slagit smalbenet. Vi knallade ner till den gröna sjön medan vi spelade in några filmer. Sen blev det lunchdags, och efter det gick vi tillbaka till leden.

När det var dags att börja svänga in i nästa dalgång fick vi syn på två vandrare på andra sidan jokken. Vi insåg att vi missat att gå över jokken. Fick därför försöka ta oss över på ett svårare ställe än tänkt. Behöver vi säg att Julia kom över kvickt (visserligen med en blöt fot) medan Amanda stog länge och väl och tvekade innan hon påbörjade sin vingliga färd över jokken. Sedan hade vi bara sluttningen kvar innan vi fick syn på Nallostugan. Det var en otroligt skön syn eftersom vi visste att vi skulle få sova inne inatt. Nu ligger vi i våra sängar och väntar på att vi ska få gå och lägga oss, njuta av en hel natts sömn i värmen. Men först ska vi dricka varm choklad som Julia sparat ett litet ballerinakex till. Har legat och läst gamla turisttidningar.