Tisdag 29/8

Vi steg på tåget utan några krusiduller efter att Julia tvekat om att det verkligen var rätt tåg (fyra gånger). Framme i Kiruna fem timmar senare klev vi på bussen till Nikkaluokta som var överfull. Vi satt längst bak längst in som två packade strömmingar. Vi insåg att vi glömt T-spriten varav en tolvårig unge kunde bekräfta att det inte fanns att köpa i Nikkaluokta. Det enda som kunde rädda oss var ett mirakel (eller att det fanns att köpa i Kebnekaise fjällstation).

Så började vår vandring mot det stora äventyret. Vid Ladtjojaures strand skulle vi kliva på båten som även den var knökfull. Men vi kom fram till att det bästa av allt är när man måste maka ihop sig lite extra för att få plats med en till.

Efter båtresan fortsatte vi vandringen mot Kebnekaise, och Amanda fick plötsligt ont i foten. Men den lindande vi och stoppade på fina sandaler. Vi tyckte inte om när andra vandrare försökte gå förbi oss utan ökade genast takten för att ge bästa möjliga motstånd. Och det var också de som fick ge sig. En kilometer från Keb slog vi upp tältet och vandrade sedan till fjällstationen för att laga mat, köpa t-sprit och bada bastu. Det blev souvas (rökt renkött) och potatismos till middag. Det kittlade skönt i kistan!

Vi fick stå ut med stockholmare och kineser som slängde nudelförpackningar i komposten. Vi funderade på att göra en topptur, men en skeptisk instruktör såg Amandas onda fot och kind of dödade vårt intresse. Däremot skulle den lata bruden från Kina upp på toppen (hennes man hade burit all hennes packning som inkluderade jeans, en stor frottéhandduk och TVÅ stora necessärer.) Vi rökte på i torkrummet (hängde upp kläderna på tork), tvättade lite kläder och gick tillbaka till tältet där vi ligger och skriver nu.

Nattnotis - Amanda lägger armarna om Julia i sömnen och säger ''Jag vill ha dig.''